endounge

Hej!

Har varit full rulle för mig de senaste 2 veckorna, därför det inte blivit så mkt skrivande..
Mina magsmärtor tog rejäl fart efter det jag berättade om som kom på måndagen. Hade läkartid på onsdagen och då verkade det hela under kontroll, men sen på fredagen sprack allt.. Vaknade med feber och sjuka smärtor i magen som sedan bara blev värre. Fick en remiss från min läkare upp till kvinnokliniken på sjukhuset och därifrån blev jag vidareskickad till kirurgen där dom var oroliga att jag hade fått blindtarmen..
 Lite halvt irriterande när man försöker förklara för dem att det nog inte alls är det utan endon men ja, ni vet säkert hur det är..
Hur många har inte fått höra blindtarmen som har endometrios? Blev inlagd för bevakning och fick sedan åka hem dagen efter då jag kännde mig bättre och febern var borta....

bla bla bla bla bla, exakt så känns det just nu!

Man orkar lixom inte ens klaga längre? Folk frågar hur man mår och man säger bra! Jag har tröttnat på att höra mina klagomål själv, vad har då inte andra gjort? Jag är sjukt trött på att kämpa emot det här, men jag tänker samtidigt aldrig låta det här ta över mig. MIG!

Jag och min syster ska ta och boka en sista minutenresa här nu i slutet av mars och bara dra iväg för att sola och bada, men i helgen slog tanken mig att jag kanske inte ska åka i alla fall.. Tänk om jag får ont och behöver läkarhjälp, hur kul är det då att vara utomlands? Sekunden senare bröt jag ihop i Davves armar.. Jag HATAR när dem där tankarna kommer, det är som ett bevis på att den här sjukdommen lika gärna skulle kunna kontrollera hela mitt liv om jag inte orkade försöka längre. Jag hade alltså tänkt att skita i att åka utomlands, bland det bästa jag vet att göra, för att jag är Rädd, rädd att den här skiten ska visa sitt fula tryne när jag inte är på "säker" mark. - Nej, sånt tollererar vi inte! Hur rädd jag än är så tänker jag inte ge upp saker jag tycker om!



Nu ska jag ta och sova :)!


Kämpa på alla!


Kram/E