Söndag kväll 8/11-09 Smärtskala: 7 -Helvete!!
Ush fy å fyfasiken! Vaknade imorse och var skapligt förkylld men var inte allför farligt så rörde mig mot jobbet.
Var en skapligt fartfylld dag så det gick väldigt snabbt, mycket trevliga och glada kunder för att vara söndag så dagen so far var helt ok :).
Dock runt 17 tiden brakade h*lvetet lös, fick sådana äckliga smärtor så det fanns inte!. Davve kom och hämtade mig från jobbet och sen åkte vi hem till mamma och pappa för att äta middag. Bilresan hem var hemsk trots att den varade i 5 minuter, alla hål i vägen känndes som 1000 knivhugg innuti mig. Den första timmen innan smärtstillande mediciner ens gav någon effekt var ett rent helvete.. Nu är vi hemma å jag sitter halvt drogad i soffan , nöjd för att det inte är totalt lika farligt som för 5 timmar sen och att jag faktiskt kan sitta ner utan att tro att jag ska dö.
Jag hatar det här, ena studen mår man som om inget har hänt, man glömmer nästan bort hur hemskt det är att leva med endometrios, man har lärt sig leva med den.. Tror man.... Andra stunden blir man inte bara påminnd utan man försöker leva med h*lvetet och vetskapen om att det inte finns något man kan göra, förutom att ta de där tabbletterna och hoppas på att dom bedövar lite av smärtan och bara be om att det ska sluta.
Nu ska jag ta en tablett till och hoppas på att jag kommer få sova nån timme inatt..
Welcome to my life!
/Evelina
Var en skapligt fartfylld dag så det gick väldigt snabbt, mycket trevliga och glada kunder för att vara söndag så dagen so far var helt ok :).
Dock runt 17 tiden brakade h*lvetet lös, fick sådana äckliga smärtor så det fanns inte!. Davve kom och hämtade mig från jobbet och sen åkte vi hem till mamma och pappa för att äta middag. Bilresan hem var hemsk trots att den varade i 5 minuter, alla hål i vägen känndes som 1000 knivhugg innuti mig. Den första timmen innan smärtstillande mediciner ens gav någon effekt var ett rent helvete.. Nu är vi hemma å jag sitter halvt drogad i soffan , nöjd för att det inte är totalt lika farligt som för 5 timmar sen och att jag faktiskt kan sitta ner utan att tro att jag ska dö.
Jag hatar det här, ena studen mår man som om inget har hänt, man glömmer nästan bort hur hemskt det är att leva med endometrios, man har lärt sig leva med den.. Tror man.... Andra stunden blir man inte bara påminnd utan man försöker leva med h*lvetet och vetskapen om att det inte finns något man kan göra, förutom att ta de där tabbletterna och hoppas på att dom bedövar lite av smärtan och bara be om att det ska sluta.
Nu ska jag ta en tablett till och hoppas på att jag kommer få sova nån timme inatt..
Welcome to my life!
/Evelina
Kommentarer
Trackback
